Nyutgivning av Harriet Vane-sviten

I jakten på något roligt, nytt och spännande att läsa hamnade jag på Bonniers hemsida och började gå igenom vårens utgivning och vad hittar jag, om inte en planerad nyutgivning av Dorothy Sayers fyra detektivromaner med Harriet Vane (och Lord Peter såklart men han finns ju i fler böcker), Oskuld och arsenik, Drama kring död dansör, Kamratfesten samt Lord Peters smekmånad. De marknadsförs som ” För första gången ges de nu ut oavkortade på svenska…” och det får mig att undra över mina böcker som gavs ut av Bonniers 1993, vad saknas i dem? Det känns ju lite tramsigt att köpa på sig nya böcker, men om de jag har är ofullständiga så vill jag ha de nya.

Om jag kommer ihåg rätt så saknas ett avslutande och förklarande brev av morbror Paul Delgardie om hur det kom sig att Lord Peter slog sig på den detektiva banan i den svenska utgåvan av En sky av vittnen, men återigen, vad saknas i dessa?

De böcker som är från 1993 har en tecknade bilder från tv-serien, tror jag. Jag har inte bestämt mig än om jag gillar de nya omslagen eller ej. De är vackra, men är de verkligen Vane&Wimsey?

Jag antar att de små kuverten skall symbolisera Lord Peters återkommande frierier, men borde det inte ha varit portvin på smekmånadsboken? Eller möjligtvis palsternacksvin, även om jag inser svårigheten med att gestalta det sistnämnda.

Bekännelse

Jag har ännu inte läst någon av Elsie Johanssons böcker, hon beskriver en tidsperiod som aldrig lockat mig till läsning. Jag har däremot läst och gillat en hel del texter av Anneli Jordahl så det var det som gjorde att jag grabbade tag i Att besegra fru J. En bok om Elsie Johansson och tog med den till kassan. Jag har inte riktigt avslutat boken ännu, men Elsie är en mycket sympatisk bekantskap med många intressanta idéer och åsikter så det känns som om jag ska övervinna min brist på intresse och faktiskt ta och läsa det hon själv skrivit.

Kärleken är dödens motsats

Årets bokrea skinnade mig sannerligen inte, för jag lyckades inte uppbåda någon större entusiasm för de böcker jag såg i katalog och på nätet. Två slumpvis upphittade pocketböcker på ICA Maxi blev inköpet (förutom några kok/bakböcker för halva rea-priset på Coop).  Se där, inte ens bokhandeln gynnade jag. Den ena boken är Världens lyckligaste folk av Lena Sundström (där jag läst ungefär en tredjedel) och den andra är Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano.

Jag var inte entusiastisk när jag tog mig an Gomorra, mest för att jag undrade hur en bok om Neapels maffia kan vara så bra som folk sade. Jag är inte så svag för ”maffiaböcker”, vare sig det är påhittat eller sanna berättelser, men hur det nu var så började jag läsa Gomorra och fastnade i den fullständigt. Nu har jag också läst den lilla, i bemärkelsen tunna boken (53 sidor ) om Maria, vars pojkvän och blivande make blivit dödad under sin placering i Afghanistan. Maria är sjutton år gammal och de hann inte gifta sig, Enzos utlandsplacering skulle göra det möjligt att fira bröllop, men istället för brudklänning blev det en änkas svarta klädsel för henne. Att ta värvning i armén och åka på utlandsuppdrag är ett vanligt alternativ för unga syditalienska män, ett snabbt sätt att få ihop en större summa pengar, under förutsättning att du inte blir dödad eller skadad.

Det är en berättelse om  kärlek utan lyckligt slut, där en ska leva vidare, men som ännu inte klarar av att släppa taget. Det är också ett inlägg i Savianos (ska man kalla det mission?) att synliggöra det den södra delen  av Italien, den fattiga kusinen som knappt får allmosor av den rika kusinen i norr. Där livet handlar om att överleva och valen baseras inte på möjligheter utan snarare om bristen på dem.

Saviano har ett vackert språk och kan konsten att förmedla bilder med sina ord; ”Maria tryckte Enzos brors hand så hårt att hennes naglar, långa och välvårdade som det anstår en kvinna som står i begrepp att gifta sig, skar in i hans handflata:” På dessa 53 sidor så möter man både Enzo och Maria, deras kärlek och resterna av den som vårdas ömt men också med besatthet av Maria. Saviano beskriver och försöker förstå Maria, hennes önskan att hålla kärleken till Enzo levande och på så sätt hålla honom vid liv. Kärleken är dödens motsats.

Jag är nog lite kär…

Det är väldigt synd om bloggen, minimal uppmärksamhet (så minimal att jag egentligen inte ens vill tänka på den) och så är det lite synd om Klotho också, som just nu har minimal ork.

När man helst placerar sin rumpa på en stol de få timmar jag orkade gå på bokmässan, ja då är det lite ynkligt faktiskt.

Men jag ska inte gnälla utan berätta om föremålet för min bultande hjärta.

Alain Mabanckou heter han och är en 44-årig kongoles som skriver romaner. Två finns översatta till svenska, Slut på kritan som jag köpte på bokrean i år och började läsa under semestern. Jag gillade det jag läste men ändå så gled boken ner i den stora ”påbörjade-men-inte-utlästa”-högen. Upptäckte att han skulle vara med på årets bokmässan och tänkte att jag kanske behöver lite inspiration så jag gick på seminariet med honom och Lennart Hagerfors idag på torsdag eftermiddag (stackars Lennart, han kom lite i skymundan) och blev som sagt lite kär*.

En man uppvuxen med Lenin, Marx och billiga franska deckare i ett land där man läste ryska, förkastade engelska och tvingades ta till sig franska språket. En man som dedikerar alla sina böcker till sin mor, död sedan mitten av 1990-talet för han gjorde henne så besviken med sin första bok (lyrik) istället för att bli en advokat som en mor kunde vara stolt över. Som är stolt över sitt ursprung men som plockar godbitarna från andra kulturer och var vansinnigt rolig att lyssna till.

Så klart att jag köpte Ett piggsvins memoarer och fick den signerad.

*=Jag är väldigt lättantändlig när det kommer till män som kan konsten att hantera bokstäver.

Inspiration

När jag nu rotat runt i bokhyllan efter andra och egna ”första-meningar” så hamnade en hel hög med böcker på bordet istället för att menlöst stå i bokhyllan. Böcker som jag i flera fall inte ens rört vid på år och dagar. Kul att återknyta gamla bekantskaper.

Nu har jag läst igenom Förbrytarblod och andra noveller av Victoria Benedictsson tack vare Och solen har sin gång. Dessutom harjag börjat läsa i Fahrenheit 451 av Ray Bradbury (som inköptes på en bokrea okänt år för den facila summan av 29 kr) tack vare Ingrid som dessutom delar mina tankar om rotandet i bokhyllan. Jag har också lagt fram Oskuld och Arsenik av Dorothy Sayers för omläsning och den idén fick jag via Snowflake. Just Sayers läser jag sällan om hela böckerna utan jag letar mig fram till de partier som jag gillar bäst och läser mer i anekdotform.

Utkast

Råkade se min utkast-lista när jag nu tillbringat en stund inne på bloggen. Om man ska se till den listan så har jag i alla fall varit ambitiös när det gäller påbörjandet av inlägg, men någonstans har det falerat, innan avslut. Jag är som haren i fabeln Haren och sköldpaddan… Vissa av utkasten är inte längre intressanta eller aktuella men några skulle kanske kunna bli något, ska bara…

Att göra intryck – med första meningen

Den första anblicken eller första meningen skapar ibland precis det man vill få fram och ibland så stämmer det inte alls. Ett hem utan böcker, Snowflakes in rain, Butter tar ordet och Om böcker som jag hunnit läsa har gjort en lista på de första meningarna i tio böcker, svårt men kul. Jag blev inspirerad och har gjort en egen. Det ska vara favoritböcker och här är ett urval av mina favoriter med en någorlunda vettig första mening. Några lite lättare och andra aningen svårare.

(uppdaterad i fetstil där rätt svar angetts) (lägger även till några ledtrådar)

1 Kvällen innan Richard Mayhew for till London hade han inte särskilt roligt. (Denna klarade Bokstävlarna)

2 Folk säger (fast det låter osannolikt) att historien först berättades av Eduardo, den yngre av bröderna Nelson, vid likvakan över den äldre brodern Cristián, som dog en naturlig död i distriktet Morón en bit in på artonhundranittiotalet. (Till yrket bibliotekarie och drabbad av en fasansfull sjukdom för en bokläsare)

3 Helga Trefaldighet slog åtta, och Domkyrkan följde efter med tyngre slag. (Skriven ca hundra år efter den utspelar sig, svensk kvinna på jakt efter litterära dokument och hemligt kvinnosällskap) (Rätt svar från Vixxtoria)

4 Det började knarra i den äktenskapliga sängen ovanför mej. (Chockerande på sin tid, dock fortsätter denna svenska författarinna att chockera trots sin relativt höga ålder, aktuell med ny bok)

5 Dörren till röksalongen stod öppen och dimman från Atlanten trängde in. (Engelsman född i Indien, är bl a berömd för sina 6 frågor som han skrev i en dikt)

6 Stormen på Adriatiska havet  i slutet av fastan år 775 är minnesvärd på flera sätt. (Svensk man som fick dela på Nobelpriset) (Ingrid fixade denna med lite hjälp)

7 Jag har fötts två gånger: först som en liten flicka en anmärkningsvärt smogfri januaridag i Detroit 1960, och sedan på nytt som tonårspojke i en operationssal inte långt från Petoskey i Michigan i augusti 1974. (Ska jag vara helt ärlig så misstänkte jag att Snowflake skulle klara den för vi har pratat om den, i samband med hennes ”färgfotograferingar”, och det gjorde hon.)

8 Jag har alltid tyckt om ormar, i synnerhet de giftiga arterna, men det var på grund av Fulvia Melissa som jag började besöka det kommunala serumterapiinstitutet. (Sydamerikansk deckarförfattare som kanske hamnar på Vixxtorias hundralista över kvinnliga deckare)

9 Det är knappast någon tillfällighet att inte ett enda av Jordens språk har myntat uttrycket ”vacker som en flygplats”. (Snowflake fixade författaren och Vixxtoria lade till titeln)

10 Matilda Goodnight tog ett steg tillbaka, betraktade sitt senaste konstverk och insåg att av alla de brott hon begått under sina trettiofyra levnadsår var hennes väggmålning av van Goghs solrosor i Clarissa Donnellys matsal det som skulle sända henne till helvetet. (Det var den meningen som fick mig att köpa boken!) (Chick lit och citerad på min blogg)

Krukväxter

Jag behandlar min blogg ungefär som mina krukväxter. Jag ser att den finns, men jag gör inte så mycket åt den. Mina krukväxter är härdiga och tål långa tider av torka, de har långvarig träning. Min blogg börjar vänja sig.

Nej, jag varken orkar eller hinner vårda bloggen som jag egentligen vill. Hösten brukar ju vara en nystart, jag hoppas på det. Tills dess blir det sporadiska skvättar.

Första dagen…

på sommarlovet semestern och jag vaknade som vanligt vid 0600 men jag kunde somna om och nästa gång var klockan 1040. Ledighet! Idag är en bonusdag, jag kan verkligen rekommendera att inte börja semestern på en fredag. Likaså börjar jag att jobba på en onsdag, det gör att första arbetsveckan inte känns så lång.

Frukost eller kanske lunch snarare har inmundigats och nu ska jag tanka bilen full, hämta mina böcker från adlibris och hämta ut mina biblioteksreservationer (och lämna tillbaka en knippe lästa böcker).

Dryga tre veckor ligger framför mig, ingen evighet men ändå en behaglig räcka av dagar som skall ägnas åt bad, sol (hoppas jag) och umgänge med vänner och även släkt.

För snabbt…

Jag bestämde mig för att förgylla min blivande semester och köpa några böcker att njuta av under ledigheten. Jag har aktivt dragit ner på köpandet av nya böcker sen i vintras och försöker utnyttja bibliotekets resurser i allt högre grad (de förseningsavgifter jag råkar ut för är ändå lägre än om jag köpt böckerna). Men, när det gäller nyutkomna böcker så gäller det att vara snabb på reservationsknappen och där har jag nog varit aningen saktfärdig för tillfället. Så saktfärdig att jag inte kommer få de läsa de önskade böckerna under min semester så jag bestämde mig för att aktivera adlibris och åtminstone köpa ett par. Det gjorde jag igår, nu har adlibris skickat böckerna och det är lite illavarslande eftersom jag inte har någon som helst karaktär när det gäller att spara läsandet så jag får låta dem ligga kvar på posten (ICA) några dagar. Det bästa vore egentligen om jag kunde hämta ut dem en och en, fast det tror jag inte postkassörskan går med på.

De titlar som alldeles snart anländer till en ICA-affär nära mig är: